Idag var det gyttjebrotting på Fässbergsgymnasiet. Det var kallt, jordigt och lite onödigt. Datumet, för sent på läsåret. Marknadsföringen, bristande. Antalet deltagare, för litet. Var eventet ovärt? Aldrig.
Jag har varit med i Fässbergs Elevkårs styrelse i två år nu. Det har krävt väldigt mycket tid av mig, men i slutändan vill jag bara kunna ge mer. Jag kom till Fässberg, ifrån en annat gymnasieskola, och letade efter något annat. Något som var galet, spexig och unikt. Fässbergs Elevkår var ännu mer än så. Kalla det skolans själ, om man så vill.
Under den tid jag upplevt med Elevkåren har det bjudits på så många roliga tillställningar och aktiviteter att jag glömt alltför mycket redan, men något har alltid saknats. Tills nu. Gyttjebrottningen har varit mitt drömevent i ett bra tag, och jag blev inte besviken. Dock, när någon har hört talats om idén, brukar de flesta rynka på pannan och fråga sig vem som skulle ställa upp på något sådant. Ännu mindre varför man skulle anordna något i den stilen, vad är poängen?
Så finns det ett antal personer som ler och ser det som en självklarhet. För min del så handlar det om möjligheten att gå in med hela kropp och själ för något man brinner för. Deltar du i gyttjebrottningen, så deltar du verkligen med hela dig, och det är det här helhjärtade engagemanget som gör Fässbergs Elevkår så älskvärd. Det är inte ett obligatoriskt deltagande, utan en fantastisk möjlighet att göra något mer av sin tid.
Efter idag slutar resan för min del. Kåren, däremot, består. I skrivandes stund sitter man med en manstår i ögat och inser att det inte finns ord för att beskriva allt vad den gett mig, och allt vad jag hoppas att ni kan ge den. Ni elever är spexet.
"There is no right way to do it - Let's FEK"
/Bossen, signing out
